WE DON'T NEED A CURE
"After seven records and seven world tours Hardcore Superstar are celebrating 10 years with a best of album ”The party ain’t over ’til we say so”. It will be released on October 26."
"The album contains songs from all the records that the band has released between the years 2000 – 2010 and the newly written song ”WE DON’T NEED A CURE.”
“We don’t need a cure” will have world premiere on Bandit radio this Wednesday at 07:10."
Jag är glad men orolig. Det här får mig att tro att dom ska lägga ner. Om dom gör det så d-ö-r jag !
BACKYARD BABIES
Idag fick jag reda på en sak som gjorde mig väldigt, väldigt avundsjuk. Det var under en genomgång under lektionen idag och vår lärare visade massa bilder. Bland annat några bilder som hon själv har tagit. Jag vet inte hur många av er som vet vilka Backyard Babies är, men det är ett band som jag gillar kinda much. Ni kanske vet vem Dregen är? Den snygge gitarristen i bandet. Hon visade i alla fall en bild på dom och sa att det var en av hennes egna. Bara sådär liksom. Inte "Kolla här, det här är Backyard Babies och dom har jag fotograferat. Bli avuuuuuuuuuuuuuuundsjuka". Självklart kunde jag inte hindra mig själv från att ge ut ett pip. Med pipet följde "Är det diiiiiiiin bild? Har du trääääääffat dom?". Hon bara log mot mig, ni vet det där överlägsna...
Tänk om man själv kunde få göra sådana jobb som hon gör. Fan vad ballt!
MANligt
Hur ska jag beskriva för er, mina vänner? Trots att han lämnade mig nyss så känner jag fortfarande hans varma mage mot handlfatan. Jag är fortfarande pirrig i kroppen utav hans andetag vid mitt öra. Jag minns fortfarande hur hans läppar passar så perfekt mot mina. Och hans ord. Hans ord om evig kärlek. Jag blir helt galen av denna blandning. Jag har aldrig varit så otroligt kär, jag har aldrig älskat någon så mycket, jag har aldrig velat kämpa så mycket för något. Jag är så otroligt stolt över mig själv, som på något vis, vågade kyssa honom den där dagen i Slussen. Efter den kyssen var jag lyckligare än någonsin. Den kyssen startade ett underbart förhållande, det förhållandet som jag alltid velat ha. Det förhållandet som jag har letat efter. Jag har aldrig träffat någon som gör mig så glad. Någon som får mig att skratta tills magrutorna tittar fram. Någon som jag kan vara mig själv med. Någon som jag kan tänka mig att älska förevigt. Åh!
Ser ni bilden ovan? Magen tillhör min otroligt sexiga, snygga och manliga pojkvän. Jag var bara tvungen att föreviga ögonblicket på bild. Jag måste sluta drömma! Det är något fel på mig. I alla fall! Idag är det skola igen och det är foto som står på schemat. Efter skolan drar jag hem och senare kommer Anton över. Jag vet inte när men någon gång senare drar vi till Gröna lund för att se Rockbjörnen. En slags prisutdelning. Det är nämligen hemliga artister som ska spela och jag hoppas förjäves att mina älsklingar ska spela.
Så länge säger jag tjadå. Jag känner mig lite ensam i det här huset så jag tänkte dra iväg till skolan. Ciao!
Du är det finaste man kan ha
Hey sweeties!
Skolisch flyter på och läxorna jagar mig vart jag än går. En hel del onödiga läxor, om jag får säga så, är det fan. Sådana läxor man vill skjuta sig själv under tiden man gör dom, mjapp. Jag har inte tid för sådant skit...jag har en pojkvän att ta hand om och vara med. Dock är det bra att jag har just Anton, han ser till så att jag gör läxorna.
Just nu sitter jag hemma och har precis tagit en lite snabbfika med mamma, bestående av kaffe och prat om livet. Tisdagar är dom bästa dagarna i veckan, jag har två lektion och slutar 12.10. Att vi börjar 09.25, vilket inte är så farligt, gör ju ingenting det heller. Ibland älskar jag min skola, men bara ibland. Och ibland är inte när fotoläraren ger en tråkiga uppgifter som denna jag måste ta mig tid att göra nu. Jävla helvetes analyser! :D
Yes! Trots alla läxor och sådant skit så mår jag superduper. Jag har Anton, ett efterhängset ex efter mig (det är inte mitt fel att du har världens mest tråkiga liv) och världens mest händelserika liv. Om jag inte skriver här så beror det på att jag är med Anton, och ingenting annat.
Moderna
På bilderna ovan kan ni först se min lillebror (vänster) och hans klasskamrat Philip/Filip (höger). Sedan min pappa som håller hårt om våra liv. När man åker med pappa kan man inte vara annat än trygg. Love u dadi <3
Moderna museét gjorde skoldagen till en väldigt soft och inspirerande dag. Många bilder, många fina och fantastiska bilder. Man undrar hur fotograferna får till bilderna sådär. Jag önskar att jag var lika bra med min kamera. Men här satsar vi, ellerhur Josefine! Efter det vandrade jag, Felicia och några klasskamrater mot Plattan för att ta oss vidare hem. Väl hemma, i kära Mölnvik, tog jag en fika med mina moder och lillebror. En latte var och mycket, mycket prat om jobb och kärleken. Tänk att jag alltid har så mycket att prata om om Anton. Hm. Jag fick även reda på att min lillebror skulle iväg i några dagar med sin klass borta i Nynäshamn. Eftersom att han, hans klasskamrat och pappa skulle åt staden-hållet så hängde jag med till Gullmarsplan (efter lite grillad kyckling och potatissallad). Därifrån tog jag pendeltåg och buss mot älsklingen. Vi har nyss sett klart på True Talent (skit program) och nu väntar pojken på att jag ska sluta yttra mig i denna blogg. Jag börjar 08.30 imorgon, döda mig?:)
"I love you", words sent from heaven...
Sommarlovet är över. Skolan har börjat och jag har redan spenderat 945 minuter där. Första dagen hade jag förväntat mig ett "hej och välkomna, jag hoppas ni har haft ett skönt sommarlov. Jag har saknat er så mycket och det är så roligt att ni är tillbaka", ni vet dom där bullshit orden...men icke. Alla elever kom för tidigt till uppropet (och fick vänta) och sedan hade vi dessutom två lektioner. Håltimme hade man också innan sista lektionen (på grund av att visa smarta jävlar tydligen hade valt Matematik B), m-e-n-i-n-g-s-l-ö-s-t skit!
Hahahahahahahaha. Och den där jävla Kultur- och konstanalys-lektion skippar jag gäääärna. Jävla bullshit, hur kan en konservburk vara konst? Skärp er!
Förutom skolan så är livet underbart. Jag vet att jag inte har skrivit på länge men jag har helt enkelt inte haft lust. Jag spenderar hellre tid med min pojkvän än sitter här och berättar om mitt underbara liv. Jag kan dock berätta det senaste om mitt kända jag. I fredags firade jag och pojkvännen vår två månadersdag med bio, Apornas revolution blev det, en mycket sorglig och hemsk film. Lördagen spenderades hemma hos Anton med hans vänner, mat, godis och filmer. Och på söndagen for vi över till Antons pappa och åt middag. Mycket treeeeeeeevligt. Yesyes!
Idag är det dock skola igen, men den här dagen innehåller en mycket fin lektion. Jag har inte haft en fotolektion på hundra år känns det som och idag börjar Foto B-kursen. Jag har för mig att vi skulle iväg på ett museúm. Nice...niiiiiiiiiiice.
Not far away
Hey på er!
Inte långt kvar tills skolan börjar igen. Jag har inte den turen att få börja om en vecka, utan jag börjar nu på torsdag. Jag vet inte vad jag tycker om det, vare sig tårarna eller leendet kommer fram när jag hör det. Skiten måste starta för att det ska ta slut, om det gör det en vecka för tidigt...so what. Jag har haft ett väldigt härligt sommarlov med resor, pojkvännen, kompisarna och musiken. Aldrig har jag haft ett så bra sommarlov som detta, och det har jag Anton att tacka för. Vi har snart, den 19:de, varit tillsammans i 2 månader. Det enda jag behöver för att vara lycklig är Anton. Jag älskar honom så otroligt mycket!
Idag sover vi dock utan varandra, vilket kommer kännas grymt konstigt. Jag har vaknat upp med honom bredvid mig i ca 2 månader nu, haha. Han och hans vänner skulle ha någon grillfest. Just då kände jag att jag inte orkade vara med så jag åkte hem. Nu ångrar jag det dock, jag kunde ha det så grymt mycket roligare. Men! En liten paus från varandra kan ju vara bra ibland. Inte sant? ;)
All the places we've been, and all the faces we've seen
- Felicia och Sonny kämpar med deras tält - Jag utanför tälten i gräset - Amelie får sin onda nacke masserad utav Felicia - Jag med Felicias solglasögon, mupp - Allihop längst fram i väntan på Hardcore Superstar - Hardcore Superstar som tackar oss för en härlig konsert i slutet av konserten -
Skogsröjet var galet roligt. Underbart sällskap, underbar musik och helt okej väder. Festivalområdet var lite litet men självklart helt okej. Dock är jag besviken på ljudet på två av scenerna, det var ofta man bara hörde basen. Campingområdet var underbart. Fulla och härliga människor överallt och underbar musik som spelades från bergsprängare. Fest och allsång från slutet av dagen till 5 på morgonen (om inte längre). På morgonen gick man till Coop och köpte frukost och lunch. Frukosten åt man utanför tältet och efter frukosten så chillade man innan man begav sig till festivalområdet för att lyssna på första bandet man ville se. Sedan var man där, lyssnade på musik och åt middag tills alla band som skulle spela hade spelat klart. Lördagen var självklart bättre än fredagen eftersom alla bra band spelade då. Bland annat Hardcore Superstar och W.A.S.P men fredagen hade Sister och Bullet att erbjuda och det är absolut inget fel på dom heller. Lördagen var dock himmelriket. Hardcore Superstar spelade vid 21.00 någon gång och jag och mitt lilla gäng (hahaha, vet inte riktigt hur jag ska säga) fick platser längst fram. Jag väntade spänt på att Rock klassiker - gubben skulle komma fram på scenen och presentera bandet. När han väl pratat klart och Van Halen - Dance the night away började spelas skrek man halsen av sig. Jag har sett dessa grabbar fem gånger. Aldrig har det varit så underbart som denna gång. Fy vad lycklig jag var när jag stod där längst fram. Att jag hade pojkvännen kramandes bakifrån, vars mun gav ifrån sig en hel del kyssar på hals och rygg, och vännerna bredvid mig gjorde det hela mycket bättre. Det som maxade konserten var när trumpinnen blev min. Nu har jag två, två trumpinnar som har slitits av Addes älskade trumspel. Haha, jag kanske låter besatt...det är inte riktigt så men nästan. För mig spelade det ingen roll vilka låtar dom spelade men att dom slutar med We Don't Celebrate Sundays är ju ett måste, hehe. Konserten var helt underbar och jag tror att alla som var där håller med mig.
Att gå på festival är något man måste göra igen. Trots överfulla bajjamajjor och kalla nätter så var det underbart. Nästa år får vi se vilken festival det blir, men att jag åker med Felicia, Amelie, älsklingen och Sonny vore ju härligt.
Dramaqueen Nr.1
Hey på er!
Igår träffade jag Antons pappa för första gången. Anders heter han och är en trevlig liten prick. Vi åt middag hos honom i Sickla och han visade oss sin lägenhet som han ska flytta in i senare. Det är jättefint i Sickla och förmodlingen jättedyrt också. Jag skulle kunna tänka mig att bo där om det inte vore för att man bor väldigt nära sina grannar. När jag skaffar eget ska jag se till att jag har minst 20 meter avstånd ifrån mina grannar. Jag vill inte ha något klagande över att min musik är för hög, mohaha. I alla fall! Anledningen till att jag inte har träffat Anders förren nu är för att Antons föräldrar är skilda. Anton är dessutom inte så bra på att träffa sin pappa. Hehe, jag förstår dock Anton när han förklara varför han inte är det.
Idag är det torsdag och jag och Anton har precis anlänt till Tullinge. Igår var vi hemma hos mig där vi packade inför Skogsröjet och bakade Snoddas (dumma Leila!). I alla fall, just nu håller Anton på och packar/duschar och när Antons mamma och styvfar kommer hem från jobbet ska vi alla iväg på 50 års fest. Styfaderns bror fyller år och det ska självklart firas. Det kommer säkert bli jätteroligt. Jag har dock aldrig träffat folket så vi får se hur det blir.
Angående Skogsröjet hade mina vänner planerat att åka dit idag för att få bra campingplats. Dock har jag alltid trott att vi ska åka imorgon så det har varit strul hela morgonen. Jag har dock lyckats övertala chauffören (Sonny) att vi startar resan mot Rejmyre imorgon istället. Alla har varit lite småsura på mig men det känns som att det inte är jag som borde bära hela ansvaret. Det är ju inte bara jag som ska åka dit och vi har pratat väldigt lite om planen. Jaja, bättre kommunikation nästa gång! Nu är det i alla fall bestämt att vi ska vara utanför Felicia och Sonny vid 09.30 imorgon. Fan vad roligt vi ska ha! :)
Jag kommer hem på söndag, förhoppningsvis som världens mest lyckliga brud ;)
SHOPPING
För att komma till shoppingen tog man bussen några stationer. Varje busstur var en mardröm, "HAN KOMMER KÖRA PÅ HONOM!"..."PUUUUH!". Att sitta längst upp i dubbel-däckaren var något vi strävade efter varje gång vi åkte buss, iallafall.
Alla dagar i London bestod i stort sett av shopping, även första dagen då vi fick syn på Primark från en buss. Vi skulle egentligen någon annan stans men hamnade där inne och shoppade och köade (mörda mig!) till provrummen i ca 4 timmar. I London finns det huuuur många affärer som helst, exempelvis H&M, Zara och Top Shop, som ni kanske känner igen. Det finns även en affär som heter Bershka, vilken hade underbara kläder med priser som kan jämföras med JC's. Fick med mig en underbar, röd tygbit därifrån för 199 kronor, puss på dig. För att hitta skor gick man dock in på en affär som heter Aldo, eller ner en trappa inne på Top Shop. Jag hittade dock inte mina skor där, dom hittade jag inne på H&M. Tråkigt. Jag vet. Dock kan jag glädja mig själv med att Top Shop har kommit till Sverige och det har även Aldo. Jag började seriöst hyperventilera när jag såg ALDO-skylten, och sms:ade direkt till mami för att berätta om nyheten, haha.
När man var ute och shoppade så var man dock inte själv. Mamma som sällskap var ju helt okej men att halva England var ute på gatorna varje gång jag var där tröttnade jag på efter första dagen. Jag vet inte hur många personer jag gick in i när jag nyfiket såg mig omkring. Inne på Primark var det en mardröm varje dag. Varför lärde jag mig inte att inte gå in där efter första dagen? Haha!
Det mesta av det jag fick hem är från Primark. Minst 10 klädesplagg fick jag med mig hem, och även ett par skor. Jag hade med mig 1000 kronor och sista dagen sprang jag runt för att spendera mina sista kronor. Jag är grymt stolt över att jag fick med mig så mycket hem för så lite pengar. Man SKA shoppa (helst under sommaren) i London innan man dör!
I lick you, you lick me... - Bryan Adams
Idag blev det en liten paus från älsklingen och hans varma famn. Han drog iväg med ett par polare och badade och jag åkte hem till Tess. Vi pratade en hel del, spelade kort, köpte cigg till hennes mormor och åt lunch. När jag kom hem och hade bestämt mig för att besöka muggen så hade min kära storebror orsakat stopp i toaletten. Varför!? VARFÖR? Jaja. Annars har jag bara chillat och försökt bota min huvudvärk. Anton kommer hit snart och ska få äran att ta över uppgiften.
Imorgon är det 2 månader sedan jag såg Bryan Adams på Gröna lund med dom bästa. Mmmmm!
PRETZELTOWN FESTIVAL
Efter släktmiddagen, som förövrigt var helt okej, så åkte jag och älsklingen vidare mot stan. Vi åkte mot Älvsjö där tre roliga muppar hoppade på tåget. Tillsammans blev vi fem och vi fem åkte vidare mot Södertälje centrum där det vankades festival. Vid perrongen stod det 2 scener, en stor och en lite mindre och lite överallt fanns besökarna till festivalen. Festivalen heter Pretzeltown och har hållit på sedan i fredags. Jag och mina muppar åkte dit enbart för att se De lyckliga kompisarna. De bandet var helt okej men inte riktigt min grej, trots att jag har lyssnat på punk en gång i tiden. Det var i alla fall jätteroligt att träffa Felicia, Amelie och Sonny igen. Felicia träffade jag ju senast i London, haha. Vi åkte hem innan dom då jag hade värk i magen, inte roligt. Men! Vi träffas ju igen snart, den 12:e augusti åker vi ner till Rejmyre och besöker ännu en festival. Skogsröjet, äntligen ska jag få se Hardcore Superstar igen!
FISKEBODA PICTURES
Älskling solar på perrongen i Södertälje i väntan på tåget mot Katrineholm, vacker syn.
Här i hörnet kan ni se Emmas och Axels (Antons bror och hans flickvän) tält och rakt fram ser ni det stora tältet. Till vänster sov Antons mamma och styvsystern Sussie, i mitten hade vi all mat och nödvändigheter och till höger sov jag och Anton. I mitten satt vi om kvällarna och hade mysigt med en oljelampa som enda ljus. 
Älsklingen fiskar och jag sitter bredvid och tjatar på honom att han ska sluta. Jag tycker så synd om alla söta fiskar som luras och får stora köttsår i munnen.
Emma gör en fläta på Sussie och mamma står och kollar på. Haha^^
Älsklingen och Axel står och fiskar...ute i havet. Själv sitter man på ett berg och har tråkigt, haha.
Älsklingen värmer mig med kramar och pussar efter ett kallt dopp. Brrrr!
Varje kväll njöt man av denna vackra syn...åh!
I väntan på bussen som tog oss hem. Tog farväl av gulliga mamma och lovade att ringa så fort vi satt oss på bussen. Glömde vi göra det? Ja! En orolig mamma ringde 20 minuter senare och undrade hur det gått.
FISKEBODA
Hey!
Nu är jag hemma igen efter en 3-dagars camping ute vid Fiskeboda. Det var verkligen ett härligt ställe, där all stress var som bortblåst och man kunde gå utan smink och se ut som ett helvete. Ingen brydde sig om man såg ut som ett spöke och ingen kollade snett på mina orakade ben. Livet var jävligt bra där ute när man låg på stranden och såg kroppen bli brunare och brunare medan man hade sin älskade pojkvän bredvid sig. Livet var dock mindre roligt när man var tvungen att kolla på när han och hans familj fiskade. Att fiska måste nog vara det mest tråkiga som finns. Att behöva frysa ihjäl mitt i natten är inte heller så roligt, men det var tur att man hade en Jacob Black bredvid sig.
En dag kunde se ut såhär; Frukost vid 08.00, bad/fiske vid 10.00 till 13.00, lunch vid 14.00, mer bad/fiske från 14.00-17.00, middag klockan 17.00 och mer bad/fiske fram tills 23.00. Vid 23.00-tiden var man tvungen att hålla sig i tältet och inte föra oväsen. Stranden var 200 meter från tältet, dusch/toalett/kök var 100 meter från tältet och servicen/receptionen 200 meter från tältet. Vi hade allt så nära och Antons mamma måste nog var den mest organiserade kvinnan jag har mött. Puss på henne! Utan hennes energi och Antons kärlek hade jag nog börjat klaga, vilket jag aldrig gjorde (så stolt!). Dock var jag väldigt lycklig när jag kom hem till Anton igår och fick sova i en säng.
Idag blir det en mysig kväll med släkten, familjen och Anton. Det blir grillat och jag ska äntligen få träffa min saknade farmor. Det var så länge sedan jag träffade dig, farmor...jag saknar dig. Världens finaste ska inte behöva ha ont. Bilder från Fiskeboda kommer i nästa inlägg. Allt bra med er annars? Puss!
