Konsertfjolla - Galen fotoblogg!

Hur ska jag beskriva för er, mina vänner? Trots att han lämnade mig nyss så känner jag fortfarande hans varma mage mot handlfatan. Jag är fortfarande pirrig i kroppen utav hans andetag vid mitt öra. Jag minns fortfarande hur hans läppar passar så perfekt mot mina. Och hans ord. Hans ord om evig kärlek. Jag blir helt galen av denna blandning. Jag har aldrig varit så otroligt kär, jag har aldrig älskat någon så mycket, jag har aldrig velat kämpa så mycket för något. Jag är så otroligt stolt över mig själv, som på något vis, vågade kyssa honom den där dagen i Slussen. Efter den kyssen var jag lyckligare än någonsin. Den kyssen startade ett underbart förhållande, det förhållandet som jag alltid velat ha. Det förhållandet som jag har letat efter. Jag har aldrig träffat någon som gör mig så glad. Någon som får mig att skratta tills magrutorna tittar fram. Någon som jag kan vara mig själv med. Någon som jag kan tänka mig att älska förevigt. Åh!

Ser ni bilden ovan? Magen tillhör min otroligt sexiga, snygga och manliga pojkvän. Jag var bara tvungen att föreviga ögonblicket på bild.  Jag måste sluta drömma! Det är något fel på mig. I alla fall! Idag är det skola igen och det är foto som står på schemat. Efter skolan drar jag hem och senare kommer Anton över. Jag vet inte när men någon gång senare drar vi till Gröna lund för att se Rockbjörnen. En slags prisutdelning. Det är nämligen hemliga artister som ska spela och jag hoppas förjäves att mina älsklingar ska spela.

Så länge säger jag tjadå. Jag känner mig lite ensam i det här huset så jag tänkte dra iväg till skolan. Ciao!