SHOPPING






För att komma till shoppingen tog man bussen några stationer. Varje busstur var en mardröm, "HAN KOMMER KÖRA PÅ HONOM!"..."PUUUUH!". Att sitta längst upp i dubbel-däckaren var något vi strävade efter varje gång vi åkte buss, iallafall.

Alla dagar i London bestod i stort sett av shopping, även första dagen då vi fick syn på Primark från en buss. Vi skulle egentligen någon annan stans men hamnade där inne och shoppade och köade (mörda mig!) till provrummen i ca 4 timmar. I London finns det huuuur många affärer som helst, exempelvis H&M, Zara och Top Shop, som ni kanske känner igen. Det finns även en affär som heter Bershka, vilken hade underbara kläder med priser som kan jämföras med JC's. Fick med mig en underbar, röd tygbit därifrån för 199 kronor, puss på dig. För att hitta skor gick man dock in på en affär som heter Aldo, eller ner en trappa inne på Top Shop. Jag hittade dock inte mina skor där, dom hittade jag inne på H&M. Tråkigt. Jag vet. Dock kan jag glädja mig själv med att Top Shop har kommit till Sverige och det har även Aldo. Jag började seriöst hyperventilera när jag såg ALDO-skylten, och sms:ade direkt till mami för att berätta om nyheten, haha.

När man var ute och shoppade så var man dock inte själv. Mamma som sällskap var ju helt okej men att halva England var ute på gatorna varje gång jag var där tröttnade jag på efter första dagen. Jag vet inte hur många personer jag gick in i när jag nyfiket såg mig omkring. Inne på Primark var det en mardröm varje dag. Varför lärde jag mig inte att inte gå in där efter första dagen? Haha!

Det mesta av det jag fick hem är från Primark. Minst 10 klädesplagg fick jag med mig hem, och även ett par skor. Jag hade med mig 1000 kronor och sista dagen sprang jag runt för att spendera mina sista kronor. Jag är grymt stolt över att jag fick med mig så mycket hem för så lite pengar. Man SKA shoppa (helst under sommaren) i London innan man dör!

Tony's House Hotel



Vi bodde på ett hotell som heter Tony's House Hotel. Ett hotell som låg underbart nära den kollektiva trafiken, som tog oss precis vart vi än ville fara. Ett hotell som var lagom mysigt med mindre mysiga trappor som gav oss daglig motion. 64 trappor, vare väll mamma? Det var dock bara till vårt rum, det fanns folk som bodde högre upp. Rummet var litet. En dubbelsäng, ett litet badrum, ett litet kylskåp, ett litet bord, en garderob och en TV. Dom enda timmarna vi spenderade i hotellrummet var en timme på morgonen då vi åt frukost och fixade oss för dagen. Även några timmar på natten (vi gick upp vid 9 varje dag) och kvällarna då vi låg och skrattade vi grannarna. Dom skrattade, vi skrattade åt dom, dom skrattade åt oss och sedan höll det på så.



På kvällarna låg vi mest och chattade med folk från hemlandet. På hotellrummet fanns nämligen WiFi som jag och mamma missbrukade febrilt. Dock hade hotellet lite problem med nätet så mamma klagade hos personalen rätt många gånger. Men jag måste få säga att personalen var rätt skum. Ägaren till hotellet drack nämligen öl, ingen lättöl heller, när vi kom dit första dagen. Skumt? Ja! Och servicen sög som faen, yesyes. Inte för att jag brydde mig om att jag strosade runt i mina klackar bland jordnöttsskal. Haha, kärlek till jordnötter med skal!
På bilden kan ni se vår dagliga frukost. Muuuuuums. Det blev Starbucks så fort vi kom utanför dörren. Vem fan äter kakor till frukost? Feta britter!

 

Åh. Hahaha, jag kommer ihåg när jag stod nyduschad vid fönstret och skrattade med en kille nere på gatan. Helt plötsligt får jag för mig att luta mig ut från fönstret och börja garva. Nere på gatan stod det ett gäng killar. Alla kollade upp och en av dom började garva, och jag vet inte hur men tillslut fick jag även mamma att garva. Det fanns så himla sköna personer i London, inte var dom britter heller, haha. Åh, miss London!

Det där var hotell-kapitelet, kan man säga. Jag orkar inte skriva om hur resan till London gick, fantisera...jag hatar att flyga. Nästa kapitel kommer när det kommer :)