Konsertfjolla - Galen fotoblogg!

Jag kommer ihåg första gången jag var hemma hos dig. Vi gick in i ditt rum och du sa "Ursäkta röran", och jag fnissade till lite. Det var verkligen kaos i ditt rum men jag brydde mig inte speciellt mycket. Mina ögon drogs mot konsertaffischen som sitter på väggen vid fönstret, du vet. Jag gick fram till affischen och läste. Det tog inte lång tid innan jag kände och hörde dina försiktiga steg som du tog på väg mot mig. Väl framme omfamnade du mig bakifrån och en varm känsla spred sig genom min kropp. Jag lutade mig bakåt och la mitt huvud på din axel samtidigt som jag drog bak mina armar. Mina händer fattade tag om ditt hår och jag njöt. Den pirriga känslan tog fart när jag äntligen fick kyssa dig på riktigt. Du vände mig om och kom närmare med dina läppar. Dina läppar trycktes försiktigt mot mina och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Trots det var jag lugn och besvarade din kyss. Den kyssen följdes åt av flera och slutade med en fnittrig kram. Jag var lycklig, så himla lycklig. Jag kommer ihåg känslan så himla väl.

Just nu sitter du och kollar på Johan Falk - De fredlösa med min pappa. Jag gråter (patetiskt nog) till Gyllene Tider - När alla vänner har gått hem. Snart ska vi ut på en nattpromenad, precis som igår. Jag saknar dina läppar trots att det bara var 10 minuter sedan jag snuddade vid dom senast. Jag älskar dig så himla mycket, Anton ♥