Min första konsert - fortsättning...
Vi väntade och väntade, pratade och pratade. Turbonegro spelade en stund och det var inge vidare. Jag hade bestämt träff med en kompis som heter Frank så vi sprang runt och försökte hitta varandra i stora Hovet. Tillslut hittade vi varandra, pratade lite och taggade varandra inför konserten. Marcus förstod ingenting för jag sa ingenting när jag stack så han var ganska förvirrad när jag kom tillbaks till våra platser. Han var dock inte förvirrad länge till eftersom Marilyn Manson kom ut på scen och hela Hovet skrek i fulla muggar.
Det bästa jag vet är när folk skriker som fan på konserter. Man får rysningar och skriker av lycka. Mr.Manson kommer iallafall in och jag ser han som en Gud i svart hår, röda läppar och platådojjer. Jag var helt förlamad i några sekunder men Marcus bröt förtrollningen med en liten knuff. Jag står där i några sekunder med huvudet i händerna och tänker "Det här kan inte vara verklighet". Men det var det ju självklart och han börjar konserten med If I was your vampire. Allt är magiskt och efter det börjar han på Disposable Teens och Mobscene. Disposable Teens var min favoritlåt på den tiden så jag var väldigt glad att han spelade den låten. Jag var så jävla osäker under den konserten för jag visste inte riktigt hur man rockade loss. Det gick dessutom inte så bra eftersom jag hade sittplats. Men jag tittade runt och försökte göra som alla andra. Jag och Marcus orkar inte stå upp hela tiden eftersom man känner sig som mongon då, så vi sätter oss ner då och då.
Jag kommer inte ihåg allt av konserten eftersom det var 3 år sen men jag kom ihåg att det var sjukt roligt. Men jag var så jävla osäker. Några saker jag kommer ihåg är den stora stolen som han satt på, talarstolen som han står i och bränner sönder en bibel, robotliknande kopian av hans flickvän Evan Rachel Wood och typ när han skär sig i magen. Han var min förebild på den tiden så allt han gjorde var så jävla coolt enligt mig. Och alla onda saker folk sa om honom stred jag imot. När konserten var slut och han precis hade avslutat The Beautiful people så blev jag as ledsen. Jag minns att jag tänkte "Var det här allt?" för jag ville ju självklart se mer av honom. Marcus fick dra mig mot utgången eftersom jag inte ville gå ut själv. Jag var jätteledsen och utanför stod det ett stånd som sålde massa grejer och för att trösta mig köpte Marcus en affisch åt mig. Men sedan gick vi mot tunnelbanan och den var självklart proppfull av människor som hade varit på konserten. Dock gillade jag bara läget och sjöng låtar med annat folk på tunnelbanan.
Efter det kommer jag bara ihåg att jag och Marcus åkte hem. Han frågade om han skulle gå med mig hem (SÅ JÄVLA GULLIGT) men jag tackade nej och han hoppade av vid sin hållplats. När jag kommer hem pratar jag hej vilt om konserten även fast halva familjen sov. Mamma försökte lyssna på mitt babbel medan jag visade bilder och en ljudlös video.
När han står på stolen, den stooora stolen, hehe :]
När han står i talarstolen och pratar ...
Det var en fin konsert det, en konsert jag aldrig kommer
Det bästa jag vet är när folk skriker som fan på konserter. Man får rysningar och skriker av lycka. Mr.Manson kommer iallafall in och jag ser han som en Gud i svart hår, röda läppar och platådojjer. Jag var helt förlamad i några sekunder men Marcus bröt förtrollningen med en liten knuff. Jag står där i några sekunder med huvudet i händerna och tänker "Det här kan inte vara verklighet". Men det var det ju självklart och han börjar konserten med If I was your vampire. Allt är magiskt och efter det börjar han på Disposable Teens och Mobscene. Disposable Teens var min favoritlåt på den tiden så jag var väldigt glad att han spelade den låten. Jag var så jävla osäker under den konserten för jag visste inte riktigt hur man rockade loss. Det gick dessutom inte så bra eftersom jag hade sittplats. Men jag tittade runt och försökte göra som alla andra. Jag och Marcus orkar inte stå upp hela tiden eftersom man känner sig som mongon då, så vi sätter oss ner då och då.
Jag kommer inte ihåg allt av konserten eftersom det var 3 år sen men jag kom ihåg att det var sjukt roligt. Men jag var så jävla osäker. Några saker jag kommer ihåg är den stora stolen som han satt på, talarstolen som han står i och bränner sönder en bibel, robotliknande kopian av hans flickvän Evan Rachel Wood och typ när han skär sig i magen. Han var min förebild på den tiden så allt han gjorde var så jävla coolt enligt mig. Och alla onda saker folk sa om honom stred jag imot. När konserten var slut och han precis hade avslutat The Beautiful people så blev jag as ledsen. Jag minns att jag tänkte "Var det här allt?" för jag ville ju självklart se mer av honom. Marcus fick dra mig mot utgången eftersom jag inte ville gå ut själv. Jag var jätteledsen och utanför stod det ett stånd som sålde massa grejer och för att trösta mig köpte Marcus en affisch åt mig. Men sedan gick vi mot tunnelbanan och den var självklart proppfull av människor som hade varit på konserten. Dock gillade jag bara läget och sjöng låtar med annat folk på tunnelbanan.
Efter det kommer jag bara ihåg att jag och Marcus åkte hem. Han frågade om han skulle gå med mig hem (SÅ JÄVLA GULLIGT) men jag tackade nej och han hoppade av vid sin hållplats. När jag kommer hem pratar jag hej vilt om konserten även fast halva familjen sov. Mamma försökte lyssna på mitt babbel medan jag visade bilder och en ljudlös video.
När han står på stolen, den stooora stolen, hehe :]
När han står i talarstolen och pratar ...
Det var en fin konsert det, en konsert jag aldrig kommer
glömma helt. Underbara Marilyn Manson<3
Kommentarer
Postat av: Anonym
hahah vet x) haft en bra dag annars ?
Postat av: Anonym
Inget tror jag ska ta det lungt idag :) ,
Trackback
