Alldeles, alldeles ensam

Jag kunde inte somna, jag kunde inte somna framför TV:n. Något måste vara fel, hehe. Istället ställde jag mig och lekte hemmafru. Tog ur ren, varm  & mysig tvätt ur torkskåpet, la in ny blöt, kall & ren tvätt, förberedde middagen precis som pappa ville. Hakade gurka och la upp majs i två skålar. Torkade av matbordet och dukade de. När allt var fint satte jag mig och målade naglarna röda som jag några sekunder senare tog bort. Anledning = för fult. När jag inte hade någonting att göra så ställde jag mig rakt upp och ner i vardagsrummet och frågade mig själv vad jag skulle göra. Det fanns absolut ingenting att göra. Maten skulle vara klar 18.40 och klockan var 18.20. Jag stod där en stund men sedan fick jag damp och började lekte med Celi. Vincent som sov i soffan (som sedan fick skäll av pappa när han kom hem) tyckte inte alls om det och skrek att jag var en fet fitta. Jag fick mer damp och gick loss med Celi, hon var med på noterna och började skälla som fan. Yes, tänkte jag! Men sedan slutade hon och han somnade om. När maten var klar kom pappa hem och sa att han hade ätit hos farmor (han var tvungen att hämta Maximus där först). Jag fick lite damp då också för jag hade fan dukat fint och gjort mat till 5 pers. Det är bara jag som har ätit den förbannade maten än så länge. Så jag fick äta helt ensam och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag är sån, gråter för allting...minsta lilla. Förutom när hemska saker händer (stört som fan, jag vet!).

FÖRSTÅR NI VARFÖR JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR? JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ MITT LIV! JAG VILL GÖRA NÅGONTING ÅT DET MEN FUUUUUUCK EVERYTHING! JOSEFINE ÄR ARG!

I'M GONNA MAKE A F*CKING CHANGE!


Kommentarer


Lanza hårvård upp till 35% billigare Kommentera inlägget här:

Namn:
Daglig besökare?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Kommentar:

Trackback